persikan

Jag befinner mig i Åhus den här veckan, eftersom jag har ansvaret at jobba som matchfunktionär. Ett jobb som jag tror att jag aldrig mer kommer tacka ja till igen. Det enda possitiva är nog att man kommer in på områder gratis. Men är man född 92 (som jag är) eller yngre så kommer man in på området gratis i vilket fall. Så vad tjänar det till, egentligen? Mer än att jag tjänar ungefär 800kr som egentligen inte stärker min utlandkassa någonting. Men jag får väl se det från den ljusa sidan- liiite extra pengar och en tripp från stan. Kanksei nte är så dumt och komma ifrån hässlehåla ibland ändå.

Sen saknar jag ju såklart min boyfriend också, som förtilfället befinner sig i Båstad på tennisveckan tillsammans med Oliver, Drä är dte säkert livat. Det tvilar jag inte en sekund på. Men det är ju inte mer än en vecka ifrån varann, så det ska ja klara galant, dessutom så är det ju redan onsdag idag, vilket innerbär att jag bara stannar här i fyra dagar till oc hsen har vilka möjligheter som helst att träffa honom. Jag klarar mig, jag och mimmi i åhus.

Nu ska jag förövrigt gå och väcka henne innan vi bli gödade på nytt. Hungriga är vi aldrig här, men varför vara hungrig? Just det, det har jag aldrig förstått. Så nu ska jag alltså väcka min sovande vän, som har slitit på Beachhandbollen hela morgonen.
Puss!