persikan

Ojojoj, då var man helt plötsligt inte svarthårig längre. Jag måste erkänna att det känns riktigt ovant och det krävdes två avfärgningar och en färgning för att få det att se ut som det gör nu, vilket jag egentligen itne är helt nöjd med. Men det får duga, iallfall för ett tag. Med tanke på att min plånbok fortfarande är helt tom och att mitt hår nog inte mår särskilt bra efter gårdagens färgningar. Bilder på mina tre olika hårfärger under dagens gång kommer så småningom om. Det vill säga så fort min syster har skickat dom till mig. Tack för två trevliga dagar föressten syster.

Nu snart kommer sjuklingen mamma och hämntar mig och mimmi för att skjutsa oss till sjörröd hem till fridolf där vi spenderar natten tillsammans med han och amanda. Det blir säkert massa trevligt och en massa kaffedrickande! Det gillas det ni!

Nej nu ska jag allt lägga mig i sängen bredvid mimmi och värma mina iskalla fötter. Tror ni hon blir glad på mig då? Det tror inte jag! haha, men hon älskar mig ändå. Det vet jag.