persikan

hej på er.
sitter faktiskt hemma och mår inte riktigt hundra, och har pluggböckerna bredvid mig. Paniken börjar verkligen stiga inuti mig, prover är redan på tisdag, och vad kan jag? I princip ingenting, åh vad stolt jag blir över mig själv. Nej verkligen inte. men ska väl försöka sätta mig med det nu ett tag, och se om jag får in nåt i skallen.

Inte nog med det så frästas jag av all mat mamma har köpt hem till hennes två fester i helgen. Vårt skafferi och vårt kylksår har nog aldrig tidigare varit så smockat. förstår ni att jag frästas eller? aja, plugg böckerna kallar. Pusssss